Det här inlägget publicerades först i min dåvarande blogg på Femina, numera flyttad till Sköna hem. Det är augusti 2019 och bara någon dag efter att jag och Niclas besökt den trädgård – vi blev utan överdrift helt förtrollade – som inrednings- och trädgårdslegenden Ulla Molin skapat till sig själv och levde i fram till sin bortgång, 1997. Allt sedan dess väl och omsorgsfullt förvaltad av en ny ägare och K-märkt sedan 2010.
Väljer att, för nytillkomna läsare, återpublicera inlägget då Ulla Molin och hennes syn på såväl inredning som trädgård känns mer aktuell än någonsin. Inte minst i kraft av den i år utkomna boken ”Ulla Molin – konsten att skapa den tidlösa trädgården” av Liselotte Fritz med fantastiskt foto av Gabriella Dahlman. 
En anonym häck – OK, en väldigt snygg, men anonym, häck. På Tallgatan 6, i ett alldeles vanligt villaområde, mitt inne i idylliska Höganäs på Kullahalvön, strax norr om Helsingborg. Hade jag inte vetat om det så skulle jag aldrig ha kunnat gissa – att bakom denna anonyma häck, döljer sig en av Sveriges absolut finaste och mest inspirerande trädgårdar. 800 kvadratmeter trädgårdskonst på ett sätt som aldrig någonsin kommer att bli omodernt.
En trädgård byggd på rumsligheter – golv, väggar och tak. Och inte ett enda grässtrå!
I det här huset och i den här trädgården bodde, fram till sin död 1997, den legendariska trädgårdsarkitekten Ulla Molin. Inte bara trädgårdsarkitekt utan också journalist och en oomkullrunkelig auktoritet som chefredaktör, från 1944, för dåtidens tongivande inredningsmagasin – Hem i Sverige. Från att ha varit mest fokuserad på småbrukare och egnahemsägare bytte tidningen då inriktning till att verka för en förbättrad småhusproduktion. Eller som Ulla själv uttryckte det: ”ge flera möjlighet att till rimlig kostnad bo i välplanerade hus med trädgård”.
Det finns hur mycket som helst att berätta om Ulla Molin, hennes tankar om inredning och trädgård, och hur före sin tid hon var i det allra mesta. Väljer dock att just i det här inlägget, fokusera på bilderna från besöket under några eftermiddagstimmar förra söndagen. En rundvandring i Ulla Molins trädgård – motsols … Utöver det kommer jag självklart att framöver återkomma till Ulla Molin – min guru inom såväl trädgård, inredning som journalistik och inte minst, livsvisdom och solidaritet – oavbrutet!
Poesi redan här i form av den inspränga porten av bambu – i häcken av oxel.
Smått andäktigt och gåshudsframkallande att träda in här …
En tät, och otät, bambuport som låter ljuset sila igenom.
Precis innanför porten – en markplatta, insprängd bland de övriga, med ett valspråk av Carl von Linné – vår enda riktiga världskändis inom botanik. Omnia Mirari Etiam Tritissima. Fritt översatt – Förundra dig över allt, även det mest alldagliga.Marktäckande murgröna som ger marktäckning ett ansikte. Ulla ville också att husgrunden, och det stora trädets grova stam, skulle täckas sömlöst …
Ingen slump att Signe Persson-Melins kärl, i sandgjuten aluminium för Byarums Bruk, står på Ullas förstugtrappa. För självklart var de här båda starka och multibegåvade damerna vänner. Från här börjar rundvandringen tills vi, på bild nr 38, återvänder hit – med smärre avstickare …
En vindlande gång med ”golv” i form av marktegel från Höganäs – förstås.
Ett fösta stopp med en sittbänk omvälvd av hortensia. Nästan den enda blommande blomma, förutom höstanemon, som slapp över tröskeln hos Ulla. Ja, lite kattfot också …
Gången går vidare in mot ”lusthuset” som anas längst bort … efter den höga gröna ”skärmväggen” i stramt formklippt idegran. Vilken rums- nä, förlåt – trädgårdsavdelare!
Här tittar jag tillbaka mot huset med ”skärmväggen” nu till höger.
Trädgårdens gatunät av gångar är intrikat som en stadsplan. Dock bättre på att smyga runt hörn.
På andra sidan den svagt välvda ”skärmväggen” – en sittplats för två.
Där plötsligt ännu en nästan lite hemlig gång, går vidare mot lusthuset.
Nästan framme vid lusthuset. Här har golvbeläggningen övergått från marktegel, till grus. Formklippta klot i liguster, idegran och buxbom, rullar till synes planlöst omkring lite här och var. Icke så – minst av allt planlöst … Tanke in i minsta detalj – med ljusgator osv. Dramaturgi!
Framme vid lusthuset. Här viker jag av till vänster och in i …
… det som är början på plommonlunden.
Och här är jag inne i dess nästan tropiska grönska.
Fortfarande i plommonlunden och till vänster anas trädgårdens nav – dammen. Klot, klot, klot och åter – klot. Minst 40 säger paret som bor i huset och förvaltar den kulturmärkta trädgården – med den äran. Ett par/tre timmars jobb om dagen. Så är det bara. Det finns inget så förgängligt som en trädgård som inte vårdas varsamt och kontinuerligt. Växtlighet är en ostoppbar naturkraft. En kraft som det är lätt att bli hemmablind inför …
Tillbakablickar genom plommonlunden – mot lusthuset.
Plommonlunden mynnar ut i tomtens garageuppfart som jag rundar genom en blommande portal och kommer ut vid dammen – trädgårdens nav.
Men innan jag visar dammen – ännu ett trädgårdsrum med garagets ena långsida som vägg …
… med fontän och ljudet av rinnande vatten. Oumbärligt för en trädgård.
Här blickar jag upp mot uteplatsen, på husets baksida, ovanför trappan. Musse har vittring …
Lite åt vänster ligger huset.
Där trappan mynnar ut befinner jag mig på en fantastisk plats och blickar ut över trädgården …
Och vilket golv!!! Allt återvunnet, utrangerat, överblivet och/eller sekunda – från tegelbruket.
Här uppifrån ser jag också ner mot dammen. Längst bort lushuset.
Dammen omgiven av olika marktäckare som kattfot …
Fantastiska kulörer med alla nyanser av grönt, vitt och silver – omger dammen. + Musse!
Den lätt välvda skärmväggen i stramt formklippt idegran i fonden.
Lite mer av en översiktsbild, vilka är lätta att glömma bort – och istället snöa in på detaljer. Här är trädgårdens centrum, med dess nav – dammen, till vänster.
En av husets gavlar. Till höger går trappan upp till den upphöjda uteplatsen på baksidan. Till vänster hortensia rabatten vid husknuten, där jag började rundvandringen.
Vilket uterum …
… med grönt ”golv” insprängt bland/på/i markteglet! Underbart!
… och samma plats sedd lite så där från ovan. Musse var precis överallt – och förutom för hans svarta och ständigt återkommande silhuett, ber jag om ursäkt för det s k ”platta ljuset” på många av bilderna. Starkt solsken är inte idealisk att dokumentera en trädgård i …
Tegel som är det absolut vackraste jag sett. Sekunda, från bruket och en f d yttervägg – nu en innevägg i ett orangeri, som kommit till efter Ullas död. Trappan är uppbyggd av saltglaserat gods – brukets specialitet! Lika galet vackert!
Och tillbaka vid utgångspunkten. Förstugtrappan med Signe Persson-Melins pokal. Hoppas jag inte utmattat er med denna bildkavalkad. Kan bara säga att när jag kom till den här punkten var jag HELT slut … … slut av intryck, glädje, inspiration. Trädgårdskonst på Högsta Nivå!
Nummer 1. Entrén 2. Plommonlunden 3. Lusthuset 4. Dammen. 5. Norrsidan 6. Köksträdgården 7. Växthuset 8. Uteplatsen/terassen. Byggnaden i nederkant är garaget med sin egen infart från gatan runt hörnet. Illustrationen skildrar trädgården precis som den såg ut när Ulla själv bodde här och kommer från boken: ”Ulla Molin Trädgårdsarkitekt” av Anna-Maria Blennow. Dock är det allra mesta sig likt och på samma platser. En eloge till de nya ägarna, Christina Ekman-Ljungström och hennes make, som förvaltar arvet så väl. Minst ett par/tre timmars jobb om dagen …
Lite blek under solbrännan … post-trädgårdsvandring.
Omslaget på ”Hem i Sverige”, nr 7, september 1958, då Ulla Molin var chefredaktör. Illustration: Lisa Bauer, f ö gift med Walter Bauer, som ritade Villa Sundahls trädgård – där vi bor idag. I det här numret, ett reportage från Villa Sundahl med rubriken, ”Villa på sju meters bergsluttning”.
Mångbegåvade illustratören och konstnären Lisa Bauer.
Ännu ett av Lisa Bauers omslag för ”Hem i Sverige” – gåshudssnyggt!!! Och kolla på ”spisbordet”.
Älskar den här bilden! Två kära vänner – Ulla Molin och formgivaren, Signe Persson-Melin. Bild hämtad ur boken ”Ulla Molin Trädgårdsarkitekt” av Anna-Maria Blennow. Foto: Claes Hall.
En av Signe Persson-Melins mytomspunna krukor i eternit – en riktig formtopp. Tillverkades på eternitfabriken i Lomma, som lades ner efter de nya rönen/larmen om asbest. Sorgligt med alla oskyldigt drabbade. Foto: Pelle Bergström.
Ulla Molins bok ’Leva med trädgård’ är vår egen trädgårdsbibel sedan mer än 25 år. Alltid på nattduksbordet … Svår att få tag på i dag, men med lite tur och tålamod går den att hitta på antikvariat – om än hiskligt dyr. Men tveka inte – för det ÄR den värd, många gånger om. Jag lovar!
/Svante
