Vem letar inte efter sitt livs kärlek? Finns den överhuvudtaget? Hursomhelst, svårfunnen om det nu inte plötsligt bara händer. Säger klick! När den väl slagit till – hur bär man sig för att underhålla den och göra den livslång. Niclas, på bilden, och min relation har varat i 30 år och för tre år sedan blev vi kära på nytt. Kära i vårt nya växthus! Ett växthus som på inget sätt saknar uppvaktning – tvärtom. Giftaslystna står i kö! Och i det här fallet måste vi trots allt se mellan fingrarna i fråga om månggifte. Många vill vara där och växthuset fördelar nogsamt och rättvist sin kärlek. Dock – och ett stort dock – finns det en stark brinnande passion som övertrumfar allt jag tidigare åsett. Växthusets kärlek till basilika. Basilikas kärlek till växthuset! De är helt enkelt skapta för varandra. Garanterad livslång kärlek – om än förnyad varje ny säsong …
Hösten smyger sig på om det nu är så att man väljer att betrakta september som en höst. Jag föredrar att tänka på nuet som en brytningstid i stället för årstid. Upplever den lustfyllda process som såväl natur som trädgård och växthus genomgår i detta nu. Ungefär som att borsta tänderna och sätta på sig pyjamasen.
En ytterst subtil form av den mest sinnliga aromaterapi.
Många frågor oss – hur gör ni egentligen? Har tyvärr inget annat svar än den så förhatliga ”växthuseffekten”. Dock i ytterst positiv bemärkelse, i bokstavlig mening, sett till basilikaodling i växthus!
Med tanke på hundars ytterst utvecklade doftsinne borde tillvaron härinne innebära en veritabel överdos för Musse – vår älskade trädgårdshund. Tycks dock inte bekomma honom det minsta.
Växthus + basilika = kärlek på riktigt!
LÄS MER OM