”Det här inlägget är ett betalt annonssamarbete med Marbodal”. Har alltid haft en fallenhet för sensommar och höst. Det är den tid på året jag känner mig mest hemma i och till och med kan längta till även mitt i sommaren. Så är det även högst ordinära år. I år är det dock inget ordinärt år. Inte på något sätt. Det är året när vi blev med nytt kök. Ett drömkök från Marbodal. Och inte vilket drömkök som helst utan ett dito med en vedspis som tryffering. Visserligen har vi vid ett par tillfällen under sommarens mer kylslagna kvällar proveldat i spisen. Märk väl – bara på prov. Vi har medvetet väntat ut den tid som är i detta nu. Nu när kvällarna blixtsnabbt blir kolsvarta redan vid sjutiden och kyla och fukt driver in oss från trädgården. In i köksvärmen – bokstavligen! Igår lördag var det dags för premiäreldning i växthusets kamin under lördagsmyset och i kväll är det vedspispremiär till söndagsmiddagen. Det här blir vår melodi från och med nu. Tveksamt om vi ens kan begränsa proceduren till söndagar … Och varför skulle vi det? När vårt kök numera utöver att vara hemmets hjärta också är ett varmt klappande hjärta. På riktigt!
Min stolthet – kökspelargonerna – är nu helt acklimatiserade i det nya köket. Frodigare, starkare och mer rikt blommande än någonsin.
Särskilt nöjd är jag med fönsterbänkarna i kvartsit som sömlöst går över i stänkskyddet och själva arbetsbänken i samma material. Även klockmalvan, eller blomsterlönnen, signalerar att här vill jag bo.
Det här fönstret är min favorit. Vilken exceptionell blomkraft och se hur fint ishinken i koppar hör ihop med takarmaturen på bild 2. Jag snöar ofta in på sånt …
Svante