Låter nästan för bra att vara sant och det är det också. Trots det – ändå sant! Nu drar det ihop sig till tid att plantera sin alldeles egna vitlök – från september och en bit in i november är perfekt. Refererar till rubrikens ”maximal utdelning”: Lätt till tankefel, eller också är jag mer korkad än de flesta, i fråga om att det bara skulle bli en lök/lök. Blott ett minimum av eftertanke krävs för att inse att det givetvis är helt fel. Det blir en stor och fet vitlök/vitlöksklyfta då det är vitlöksklyftor man planterar – inte hela lökar. Tänkte först göra en jämförelse med sättpotatis – när jag inser att det är just där som det kör ihop sig … Strunt samma.
”Minimal yta”: Köp sättlök i fackhandeln och plantera i vanlig lucker matjord, möjligen jordförbättrad med kompost eller bokashi, och tryck ner varje klyfta 6/7 cm, med den spetsiga delen uppåt – 6/7 cm är också lagom mellan varje klyfta. Vi har testat såväl friland som pallkrage. Båda funkar utmärkt men tänk på att byta odlingspalts år från år. Annars är det ett måste med helt ny jord. Vattna också rejält direkt efter plantering – självklart under förutsättning att jorden ännu inte hunnit frysa till. Klart!
Och till sist och bäst av allt – ”minimal insats”: Efter denna ringa höstinsats i form av plantering behöver Du inte göra någonting alls – förrän det är dags att skörda i mitten av nästa sommar. Möjligen sporadisk vattning om det skulle vara väldigt torrt under vår och försommar. Dra då, förslagsvis i mitten av juli, upp och samla lökarna i knippen, med blasten kvar, och häng dem upp och ner för torkning. Voilà! Mer busfärsk, god, mjäll och lite mildare vitlök går inte att uppbringa. Lovar – på sanning! Lyckokänslan, sett ur odlingshänseende, som en egen vitlöksskörd frambringar är helt och utan tvekan ojämförlig … förmodligen för att det är så lätt att tänka: Odla vitlök? Det går väl ändå inte här i Sverige! När det i själva verket är precis tvärtom. Nåväl, kanske återigen bara ett uttryck för min stundtals stora fallenhet för att tänka helkorkat. Med önskan om god och mycket lycklig skörd!
Så här kan de se ut, tidigt på våren i vår köksträdgårds upphöjda odlingsbäddar, när det enda som börjat växa, eller ens tänkt tanken, är – ja, just det – vitlök. Bilder som den här kan få mig att längta efter våren och dess yrvakna doftsensationer – även om jag älskar den tid som nu är, augusti och september, mer än något annat … Jag vet, säger så om alla månader.
Som sagt, vitlöksodling går minst lika bra på friland.