Makalöst, rent nypa-sig-i-armen-makalöst, att vi fortfarande njuter frukterna av vad den legendariske Walter Bauer, såväl landskapsarkitekt som trädgårdsmästare, tänkte ut och sedan gjorde när han anlade vår trädgård, 1955. För hela 67 år sedan. Svindlande!
Han planterade en hel äng – ja, just det … en hel äng med kungsängsliljor, ‘fritillaria meleagris’. Vita och lila. Visserligen hade beståndet decimerats lite smått genom åren när vi flyttade in här för prick åtta år sedan. Förresten – kan man flytta in i en trädgård? Ja, det kan man!
Hursomhelst har Niclas, Villa Sundahls nuvarande trädgårdsmästare, kompletterat populationen år efter år under de här åtta åren och inte minst, gödslat. Säg den 67-åring som inte behöver löpande kontroll, näringstillskott och då och då – en rejäl rundsmörjning. Nu känns beståndet åter livskraftigt och friskt!
Som om det inte var nog med denna veritabla äng av kungsängsliljor. På exakt samma yta tittar redan nu ett försiktigt bladverk yrvaket upp. Ett bladverk som inom kort kommer att ha växt upp till en hel äng av stjärnflocka, ’astrantia’ och se ut så här. Växelbruk är säkert inte rätt benämning – tänker dock på förloppet i de termerna.
Stjärnflocka, ’astrantia’ – där varje enskild blomkalk utgör ett veritabelt fyrverkeri. Ljuvligt!
Mitt i spenaten, förlåt, mitt i stjärnflockeängen. Bokstavligen!