Eller självförsörjande på trädgårdsvatten … möjligt? Japp!
Efter snart tre års erfarenhet vågar jag mig äntligen på att reflektera över av det projekt som mer än en gång fick mig att tänka – vad i all sin dar har vi gett oss in på? Det var dock i initialskedet – i de oöverstigliga jordhögarnas tid. En lerig tid. Idag kan jag bara konstatera att det är den bästa, långsiktigaste och mest vettiga trädgårdsinvestering vi någonsin gjort!
Och nej – det är inte vårt växthus, som stod klart i oktober 2019, jag har i tankarna och såklart kommer att återkomma till. Tänker i stället den leverans som landade på vår garageuppfart, en iskall dag i slutet av november, 2018. Ingen liten anspråkslös försändelse – utan en gigantisk. Så all förståelse för att kära grannar och förbipasserande, var på hugget, milt uttryckt. Ivrigt kommenterade, spekulerande och narrgörande. Narr i form av viskande utgjutelser som – vad i all sin dar har de nu hittat på? Eller mer direkt, från de lite modigare – vad har ni nu hittat på?
Vad är detta? En miniubåt? Ett ufo? En landstigningsfarkost? Eller …?
Och visst, jag fattar att och varför, undringarna stod som spön i backen. Det som landat på vår garageuppfart, väl synligt för alla, kan närmast liknas vi ett kluster av gigantiska mozzarellaostar – tätt sammanfogade till en slags bullig jättetårta. Dock inte mjällt mjölkvit – utan dramatiskt svart!
Nä, varken miniubåt, ufo, landstigningsfarkost eller gud vet vad – utan en alldeles vanlig tank. En tank i kompositmaterial, avsedd att grävas ner utomhus, i syfte att samla upp och lagra regnvatten för trädgårdens hela behov. Hur märkvärdigt kan det vara?
Utgångspunkt var att vi bestämde oss för att göra bruk av en hittills outnyttjad del av vår tomt. En stenig och slybevuxen sluttning – helt oanvändbar för odling. Terrassering var lösningen, förstås. Och med den, när det ändå grävdes, kunde vi lika gärna gräva ner en tank för uppsamling av regnvatten. Något vi aldrig kommer att ångra. Någonstans vill jag ändå tro att vi tagit detta steg – oavsett terrassering eller inte.
Ända sedan dess har vi enbart vattnat med ”närproducerat” vatten. Regnvatten att liknas vid manna från himlen – uppsamlat från hängrännorna på vårt hus som leds ner till och lagras i den nedgrävda tanken på fem (5) kubikmeter. Lika lätt som att ta en slang från kranen är det att koppla vår vanliga slang, till enklast tänkbara pump, och vattna direkt från tanken.
Undrar varför det inte upprättas någon slags ”regn-vatten-uppsamlings-standard-förordning” – som gäller vid all nybyggnation. Så lätt när det ändå grävs för grund.
