Bilden: Originalskiss från 1954 av Walter Bauer, trädgårdsarkitekten som ritade och anlade den trädgård som omger vårt hus – ”Villa Sundahl”. Ett hus ritat och uppfört av arkitekturprofessor Eskil Sundahl, 1955. Resultatet av ett nära samarbete mellan hus- respektive trädgårdsarkitekt blev en helhet som vi, 57 år senare, fortfarande njuter frukterna av. Respekt!
Under alla år som inredningsredaktör var mitt mantra – Våga vara personlig och bestäm själv! ”Allt” måste inte vara ängsligt och likriktat? Eller nedtonat, försiktigt och livlöst?
Nu har jag lagt mycket av inredning som profession bakom mig och kan ägna mig åt något som tidigare var en sidoverksamhet – trädgård. Inte minst genom mitt och Niclas, min sambo, gemensamma företag, Villa Sundahl Trädgård – trädgårdsmästeri & trädgårdsinredning. Det är också nu jag fullt ut drar paralleller till inredning. Kommer till insikt om att trädgård verkligen är som inredning – dock utomhus.
Är det då likadant med trädgård som med inredning? Lika ängsligt och likriktat? Nedtonat, försiktigt och livlöst …
Trädgård är ett av de intressen som jag och min sambo alltid delat – i snart 30 år och sex trädgårdar – som nu blommat ut i en profession. Inser, med risk för att vara förmäten, att vi är ett topplag. Niclas är numera så mycket trädgårdsmästare som en sångpedagog/logonom kan vara och det är mycket. Trädgårdsmästare på riktigt – utbildad med biodynamisk inriktning på Skillebyholm. Vi har således kapacitet – förutom tiden och lusten.
Vår trädgård har precis som vårt hus – golv, väggar och tak dock inredd med växtlighet, träd, buskar, stensättningar, odlingskärl och förstås – utemöbler. Trädgårdsarkitektur i form av strukturer som ringleder, förbifartsleder, labyrinter och återvändsgränder. Fyller på med sol-, skugg- och uteplatser, rabatter, krukgrupperingar …
Inser till fullo hur mycket lättare det är att planera, inreda och förändra sin trädgård om tänket är arkitektur och inredning. Om det finns ett ramverk att utgå ifrån kan fantasi och kreativitet flöda fritt och ohämmat.
Vi avslutade förra säsongen med att resa en ny yttervägg. Precis utanför vår tomt, i den bakomliggande skogen, går ett hundpromenadsstråk – en förbifartsled. Vi var inte i behov av något bullerplank – dock en avgränsning. Vi planterade en 40 meter lång, hög och tunn bokhäck. En grön yttervägg som vintertid lyser guldbrungul, då bokar vägrar att släppa ifrån sig sina fjolårslöv, ända tills de puffas ut av nästa års uppsättning. Sympatiskt.
Vårt hus har fyra olika utgångar, i fyra olika väderstreck – tre direkt till trädgården och en mot gatan. En plattbesatt gång leder runt hela huskroppen och har så gjort ända sedan 1955 när huset byggdes och trädgården anlades. Med åren har det slumpmässigt växt upp planteringar lite här och var – på bekostnad av framkomligheten. Projekt ”återtagande av ringled” pågår oavbrutet och således också i detta nu. Perfekt tid för såna projekt innan klorofyllen åter övermannar oss.
En förflyttning av köksträdgården till en plats närmast den entré som har närmast till köket var det första vi gjorde. Med bara den minsta lilla eftertanke ter det sig självklart att så ska vara. Så var inte fallet. Vår köksträdgård huserar nu dessutom i upphöjda odlingsbäddar. Flexibla och lättodlade. Som bonus, också lätt ommöblerbara.
Helikopterperspektiv är vad som tarvas för att se på sin trädgård med nya ögon – i termer av flöden och strukturer. Inte nödvändigtvis med en helikopter – det räcker med en drönarbild, som vi fick hjälp med. Eller också bara med något så elementärt som en enkel planskiss.
Vår egen trädgård är varken ängslig eller likriktad. Inte heller nedtonad, försiktig och livlös. Det behöver jag ingen drönare för att fastställa. Den är helt säkert också personlig, för att inte säga excentrisk, med alla våra fixa idéer. Men vadå då? Det är vi som bor här.
Ingenting är heller så förlåtande och så kurativt som en trädgård. Ingen inredning kommer någonsin i närheten.
P.S. Vår inredning är inte heller ängslig, likriktad, nedtonad, försiktig och livlös. Men det har den förstås aldrig varit.
