Inte bara ett växthus. Ett växtglädjehus!
Är det ens möjligt att göra ett treårsbokslut och sammanfatta något som så totalt förändrat och förädlat min familjs liv och leverne. Antagligen inte. Gör ändå ett försök.
Det handlar om en livsdröm och något vi pratat om ända sedan vi blev med vår första gemensamma trädgård – på Mörkö och året är 1998. Enkel huvudräkning säger 24 år. Det är en väldigt lång tid av resonerande, ältande, spekulerande, fantiserande och förstås – drömmande. Ett evigt processande utan att ha kommit i närheten av den handlingskraft som det annars inte råder någon brist på.
Särskilt med tanke på ett ständigt eskalerande odlingsnördande och med åren ständigt växande trädgårdar – känns tidsperspektivet än mer besynnerligt. Varför har vi inte byggt ett växthus? Det är trots allt inget Grand Palais vi drömt om. Mer ett Petit Palais …
Nåväl, sedan tre år står det där. Vårt eget Petit Palais. Eller petit och petit – i min värld är 24 kvadratmeter gigantiskt. En storlek vi inte varit i närheten av att ens våga drömma om. Storleken av en ren slump då vi fick chansen att ta över ett redan befintligt växthus. Återanvända ett hus som levt mäss- och utställningsliv – senast som sagofiguren Majas växthus, i en stor utställning på Millesgården. Vilken proveniens och som sagt – vilken storlek!
Vad vi inte alls hade förväntat oss – förutom det så självklara odlingslyckoruset och alla dess faser – är den rad av oförutsedda bonusar i form av nya sammanhang, skeenden och spännande upplevelser
Advent och jul. En sluss mellan ute och inne och som vi slussade – oavbrutet. Helleborus, hyacint, amaryllis, azalea …
Nyårsafton. Fördrink och snittar med en brasa sprakande i kaminen – innan nyårsmiddagen för nära och kära. Succé är bara förnamnet!
Restaurang och konditori. En oändlig räcka av frukostar, elvakaffen, luncher, eftermiddagskaffen, middagar – företrädesvis när utevädret är så otjänligt att en mysfaktor med automatik tillstöter. Läs: eld i spisen och levande ljus.
Helgmålsringningsmys. Kl 18, prick, på lördagar med min klassiska GT och sambons bubbel.
Spelhåla. 15-åringen och hennes kompisar under oöverskådlig tidsrymd, läs: dag och natt!
Natthärbärge. Min sambo, 15-åringen och dvärgpudeln Musse – nattsvalka och förstås, mys.
Inspelningsplats. En reklamfilm med deckardrottningen Mari Jungstedt om ljudböcker.
Poddstudio. Inspelning, av såväl mig som Niclas, till avsnitt av Inredningspodden med Johanna Hulander
Dukningsmiljö. Reklambilder för en textilproducent och ett varumärke för barnkläder.
Utöver alla dessa bonusar – ett hejdlöst, lustfyllt, intensivt och oavbrutet odlande – förstås! För vad ska en med ett växthus till om inte för att odla i? Och det bästa av allt, utan någon som helst tvekan – ett växthus förlänger säsongen med två månader på våren och två månader på hösten. Minst! Tänker numera årlig drift.
En viktig insikt, och så här i efterhand också fullständigt självklar, är att växthusliv för oss av kött och blod funkar bäst och är mysigast morgnar, kvällar och i dåligt väder – regn, blåst …
I full sol är det på tok för varmt. Men vem, förutom tomater, vill sitta instängd i ett glashus i solsken – när en kan vara ute i trädgården
Växtglädjehuset är allt vad vi drömt om och mycket mer – ett allaktivitetshus!
Till sist. Om du går i växthustankar – rita, planera och bygg i lågsäsong. Uppnå full och odelad koncentration och slipp att distraheras av grödor i någon form. 
Till sist – men på inget sätt minst. Snarare tvärtom. Detta är min hemarbetsplats 2.0! Att vårt hus är oisolerat med enkelglas är inget som hindrar. Flanellskjorta och/eller fleecetröja är gravt underskattat i fråga om skrivbordsarbete. Att förutom anblicken av omgivande trädgård och natur – dessutom höra ljud av fåglar, vind och såklart vatten i form av regn är en bonus jag får på köpet i ett oisolerat växthus. Viktigast är trots allt att vara torr och vindskyddad. Vem vill frivilligt sätta sig i en kuvös …?
