Växthus + basilika = kärlek på riktigt!

Vem letar inte efter sitt livs kärlek? Finns den överhuvudtaget? Hursomhelst, svårfunnen om det nu inte plötsligt bara händer. Säger klick! När den väl slagit till – hur bär man sig för att underhålla den och göra den livslång. Niclas, på bilden, och min relation har varat i 30 år och för tre år sedan blev vi kära på nytt. Kära i vårt nya växthus! Ett växthus som på inget sätt saknar uppvaktning – tvärtom. Giftaslystna står i kö! Och i det här fallet måste vi trots allt se mellan fingrarna i fråga om månggifte. Många vill vara där och växthuset fördelar nogsamt och rättvist sin kärlek. Dock – och ett stort dock – finns det en stark brinnande passion som övertrumfar allt jag tidigare åsett. Växthusets kärlek till basilika. Basilikas kärlek till växthuset! De är helt enkelt skapta för varandra. Garanterad livslång kärlek – om än förnyad varje ny säsong …Hösten smyger sig på om det nu är så att man väljer att betrakta september som en höst. Jag föredrar att tänka på nuet som en brytningstid i stället för årstid. Upplever den lustfyllda process som såväl natur som trädgård och växthus genomgår i detta nu. Ungefär som att borsta tänderna och sätta på sig pyjamasen.En ytterst subtil form av den mest sinnliga aromaterapi.Många frågor oss – hur gör ni egentligen? Har tyvärr inget annat svar än den så förhatliga ”växthuseffekten”. Dock i ytterst positiv bemärkelse, i bokstavlig mening, sett till basilikaodling i växthus!Med tanke på hundars ytterst utvecklade doftsinne borde tillvaron härinne innebära en veritabel överdos för Musse – vår älskade trädgårdshund. Tycks dock inte bekomma honom det minsta.